Ulfmelvin Fjellström – En mångsysslare av format!
– Jag gillar utmaningar, att söka nya vägar! Vill inte återskapa. Det ena skall leda till det andra.
Ulfmelvin Fjellström lever som han lär. Under sextio yrkesverksamma år har han inte vikt en tum från den regeln.
Han har alltid hållit sig inom konstens ramar. Med tjugofem år i ramverkstad, gäller detta även i dubbel bemärkelse. Konstnärligt skapande kan ta sig många uttryck, varav Fjellström gett sig i kast med de flesta.Allt det han har gjort och gör, handlar om kreativa processer, där estetiken i ett konstnärligt tränat öga letar blickfång parallellt med sökande efter kontext och helhet.
Ulfmelvin, född 1941, startade sin yrkesbana som dekoratörselev i Stockholm vid fjorton års ålder då med en imponerande månadslön på 375 kronor. I storsta´n hamnade han efter en turbulent uppväxt med många geografiska flyttningar, skol- och kompisbyten. Utbildningen till dekoratör tog fem år.
Han frilansade sedan och blev snabbt eftertraktad av kända och okända butiksinnehavare som ville fånga publik och kunder med spännande fönsterskyltningar. Samtidigt fångades han själv in i ett affärsmässigt nyttigt kontaktnät.
Det gick så bra att jag startade ett eget företag, där så småningom även butiksinredning ingick i verksamheten. Jag hade även en ateljé i Klarakvarteren, för det var konstnär jag hade siktat på ända sedan barnsben. Ett tag på sextiotalet hade jag även en konfektionsbutik. Det ena gav det andra… Jag hade mer idéer än stålar. Scenografi hann jag också prova på, testade bl.a. med dekorer av vändbara frigolitkuber. Av den erfarenheten lärde jag mig att jobba med bildrummet, vilket jag senare drog nytta av som professionell utställningscenograf.
Framtidstro i luften
Det låg framtidstro i luften under det sextiotal som Ulfmelvin berättar om. Frilansare vågade satsa friskt. Var det ont om jobb någon period kunde män som Ulfmelvin som hade lastbils- och taxikort, köra några rundor nattetid.
Under sjuttiotalet satsade Ulfmelvin på sta´ns lantligaste jeansbutik ”Blåbyx” på Söder i Stockholm. Här byggde han upp en häftig butik med stallmiljö som bas med höskulle, kor på planscher och hästskit i hinkar för att fullfölja illusionen av lantliv. Märkesjeans såldes sedan i kobåsen.
En uppseendeväckande installation/butik som drog folk från hela landet… Ytterligare en jeansbutik följde sedan i spåren.
Så äntligen 1975 började Ulfmelvin med sina efterlängtade konstskolestudier på heltid efter tidigare kvällstudier bl.a. på Konstfack. Ruljangsen i företaget rullade på parallellt.
Jag både målade och skulpterade. Gjorde bl.a. udda skåp och ”skåpturer” med oväntade dolda öppningar, målade abstrakta målningar i tempera på presenningar. Efter utbildningen ställde jag ut på Östermalm och fick strålande recensioner av Kar de Mumma!
Ett tidigt äktenskap från 1961 sprack i mitten på sjuttiotalet men resulterade i tre barn. Det är en trio som nu har utökats med fem barnbarn och två barnbarnsbarn, något som Ulfmelvin är mycket stolt över.
1984 hände en kul grej, värd att notera.
”De refuserades salong” tog plats i grannhuset till Liljewalchs – ett initiativ av Ulfmelvin. Här fick de av Liljewalchs ratade konstnärerna en chans att visa vad de gick för.
I mitten på åttiotalet träffade så Ulfmelvin sin blivande andra hustru som är kulturvetare. Det blev flytt till Skåne, som därmed blev ett betydande kulturpar rikare.
Ulfmelvin hade då kvar sitt dekoratörsjobb i Stockholm som han pendlade till en vecka åt gången.
1989 startade de galleriet Station Skelderhus i den gamla stationsbyggnaden i Munka Ljungby, byggd för kommunikation på räls och inte för konst. Det lantliga läget och byggnadens karaktär bidrog till att många inte trodde på dess potential men blev även detta framgångsrikt och ett namn på alla kulturellas läppar.
Men allting har en ände, även detta… – Efter försäljningen av Station Skelderhus 1996, köpte jag en ramverkstad från ett konkursbo. Ramat hade jag gjort ganska mycket tidigare, så jag kom snabbt igång, då i verkstaden på anrika Tomarps kungsgård.
Samma år övertog vi nämligen arrendet på Tomarps kungsgård. Vi byggde upp det tillsammans med konsthall, militärmuseum, café utomhusscen, stugor och stall med en djurpark och en trädgård öppen för alla. Här fick jag stor nytta av mina erfarenheter som utställningsscenograf.
Resten av det Ulfmelvin berättar är redan känd kulturhistoria. Tomarp Kungsgårds turer med Statens fastighetsverk har knappast undgått någon, inte heller deras fantastiska framgångssaga. Det byggdes upp till ett levande och mångfacetterad kulturcenter och är så än idag, men utan Ulfmelvin, då paret separerade 2013.
Ulfmelvin flyttade då till sitt drömhus i Maglaby som han jobbat och renoverat på ledigt tid under sex långa år.
Hela rasket tog plötsligt och oförklarligt eld och brann ner till grunden samma år. Två år senare stod ett nytt hus färdigställt i design av ägaren själv. I den vackra, grå funktionellt inredda villan i ostörd lantlig ro, är hela övervåningen inredd med bästa tänkbara utrymme, attribut och maskiner för inramning. I annexet finns snickarverkstaden, där tillverkning av ramlist och slipning utföres.
Jag har nytta av allt jag gjort, säger Ulfmelvin Fjellström och fingranskar en egensnickrad och handmålad ram med sina mycket tränade ögon.
